2 januari 2014

Julpysslat med barnen

Glasspinnar, lim, vit färg och glitter. Och ståltråd och snöre.


Barnen pysslade en stor hög små snöflingor som de delade ut till familj, grannar, vänner och lärare under julen.

Först limmade vi ihop glasspinnar med några droppar hobbylim - tre, fyra eller fem pinnar i kors. Det här är miniglasspinnar, 6-7 cm långa, från hobbybutiken. De fick torka en halvtimme och sedan målade vi båda sidor med vit akrylfärg. Sist på med glittret medan färgen fortfarande var våt och sedan fick de torka innan vi monterade en ögla av ståltråd och ett vackert snöre att hänga i. Klart!

Jag virade ståltråd och klippte snöre, men resten fixade både sjuåringen och treåringen själva. Och alla hade väldigt roligt!


My kids made a bunch of these glittery snowflakes to hand out to family and friends for Christmas. We used popsicle sticks, acrylic paint and glitter. This was a really fun craft project - both my three-year-old and my seven-year-old spent almost an entire evening working with them. :)

I'd love to make ornament making a Christmas tradition.

22 november 2013

Julpysslet


Första julpysslet! En nävergran.

Vår baby fyllde ett, och äntligen, äntligen verkar det som om hon skulle börja sova om nätterna. Det är alltid lika befriande underbart att inse hur mycket mer man orkar när man faktiskt får sova. Och jag har pysslat och pysslat, och sytt. Och städat. Och skrivit dagbok och julplanerat.

Och jag är så tacksam för att jag är frisk och vi alla är friska. Det är ett år vi har stapplat igenom i halvdvala, men det går nästan redan att skratta åt. Vi var trötta, men friska - och är äntligen lite mindre trötta.

Jag kan ingenting om näverslöjd. Men jag är ganska förtjust i min lilla gran. Det är är alltså en styrolitkon som jag klätt med fjäll utklippta av björknäver. De är fästa med lim och knappnålar - fula sidan, d.v.s. utsidan, utåt. Nävern skalade jag av björkklabbar ur vår egen vedtrave.


Vid det här skedet insåg jag att styroliten lyste igenom för mycket under grenarna så jag rev upp två rader och gjorde om med tätare mellanrum. Improvisation hela vägen. 

Fjällen är ca 2 x 6,5 cm långa - lite bredare nertill - och fästa i rader, aningen överlappande, med ca 3 cm:s mellanrum. Min gran är nio våningar och drygt 30 cm lång. Limmet kom inte med på foto men jag satte en droppe bakom varje bit innan jag tryckte fast dem med säkerhetsnålar.


Men nog bloggat. Nu ska jag titta på Downton Abbey.

* * *

I'm aware that the Google translation is plain nonsense. I will try to post a summary in English later.

30 september 2013

Pinterest made me do it

Papperslyktor - med ledljus. Jag tejpade ihop mina av silkespapper.

Barnen blev väldigt förtjusta i dem och insisterar på att släcka lamporna och "göra det lite mysigt" flera gånger om dagen. Jag tror nästan det blir fler lyktor, bland annat till barnens eget rum, bara jag hinner fylla på mitt förråd av silkespapper med fler färger. Det här bruna rev jag ur en skolåda.

Paper bag votives. I made my own using tissue paper. (Pinned here.)

14 juli 2013

Mummun marjapiiras

Längst bak i kokboken mina föräldrar fick i bröllopsgåva midsommaren 1979 har mamma antecknat ett pajrecept. Det har funnits där så länge jag har bakat och kan minnas. Vi har bakat den genom genom alla högtider och årstider och jag tvivlar på att vi någonsin kommer att känna oss riktigt lika hemma med någon annan paj.


Deg:

150 g margarin eller smör (mjukt)
1 dl socker
1 ägg
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl grahammjöl
1,5 tsk bakpulver

Fyllning:

2 dl gräddfil
0,5 dl socker
1 ägg
1 tsk vaniljsocker

+ äppel, rabarber el. annat

Tryck ut degen i en pajform (ca 27 cm). Strö över frukt eller bär (ca 5 dl) och häll på gräddfilsblandningen. Grädda i 200 grader, 30-40 minuter.

I vår familj heter den här pajen inget annat än "mummun marjapiiras", men när jag tittar på fotot tycker jag nog att mamma har skrivit "mamman marjapiiras". Söker man på nätet hittar man i vilket fall som helst samma recept under både mummun och mamman.


An old, well-loved Finnish pie recipe.

Crust: Mix 150 grams soft butter, 1 dl sugar, 1 egg, 1,5 dl wheat flour, 1,5 dl graham flour and 1,5 tsp baking powder. Flatten and press into a 27 cm pie dish.

Filling: Mix 2 dl sour cream, 0,5 dl sugar, 1 egg and 1 tsp vanilla sugar. Fill the crust with berries or sliced rhubarb or apples (about 5 dl) and pour the sour cream mixture over the berries. 

Bake at 200 degrees (Celsius), 30-40 minutes.

3 juni 2013

Fåglar som sjunger


Det är sommarlov. Jag har min familj. Vi är friska. Vi är trygga. Jag har kloka, inspirerande vänner. Jag kan tro. Jag har två händer som kan arbeta. Fåglar som sjunger innan solen ens gått upp.

Jag har det bra.

2 juni 2013

Kära blogg


- Juni. Ett av de finaste ord jag vet.

- Köksrenoveringen är inne på målrakan. Vi väntar ännu på bänkskiva, stänkskydd och belysning, men skåp och nästan alla vitvaror står på plats. Vi är utmattade, otåliga och oändligt tacksamma för all hjälp vi fått.

- Följande projekt blir att måla huset. Vi har nästan bestämt färg.

- Jag längtar efter att baka bröd. Och funderar på vad vi ska göra för att få ordning på matlagningen i vår familj. Jag vill att vi ska äta intressant, hälsosamt, förmånligt och gott. Jag vill organisera och förenkla. Jag vill att hela familjen ska delta. Och jag vill lära mig att njuta av matlagningen.

- Därute är doften av liljekonvaljer så intensiv att man blir yr.

31 maj 2013

Pinterest made me do it


Vi tackade våra förskollärare med godisspett. Idé härifrån.

Candy skewers for our teachers.

3 mars 2013

Hello


Hama-pärlor är pop just nu.

26 februari 2013

Vi pysslade


- Väderklocka. (Idé härifrån.) Vi hade faktiskt strålande solsken en stund i eftermiddag. Innan solen gick ner.

- This Weather chart was one of the first things I pinned to my Pinterest craft board. We actually love to talk about weather so this was the perfect craft for us.


- Toarullesuperhjältar. (Idé härifrån.)

- Toilet paper roll super heroes. (Original idea by Joel.)

17 februari 2013

Hon fyllde tre


Det är ett litet mirakel att den blev färdig. Jag började nämligen sy den här dockan innan hon ens var född. Sedan blev den liggande, naken och skallig i flera år. Men till treårskalaset hann den. Mina fingertoppar är fortfarande ömma efter att ha sytt dockhår hela veckoslutet. Frisyren blev lite mer översvallande än jag hade tänkt mig, men den är i alla fall personlig. En liten klänning hann jag också sticka i smyg.

Treåringen lyckades givetvis fullständigt smälta mammas hjärta genom att bli överförtjust.

Dockan är 34 centimeter lång, och stoppad med ull. Klänningen är stickad av restgarn enligt det här mönstret (detaljer på Ravelry).

När jag var barn lekte jag med mjuka dockor som min mamma hade sytt till mig. Vi kallade dem skolflickor. Skolflickorna hade en hel låda med kläder som mamma också hade gjort. Jag minns till exempel att hon sydde en liten rosa dräkt med svarta prickar. (Det var 1988.) Precis likadan dräkt som jag själv hade!

Jag har suttit många långa stunder i mitt flickrum med de där dockorna i famnen och små plagg utspridda runt omkring mig. Det är minnen som gör mig varm och alldeles genomglad fortfarande.


She went and turned herself three. And I pulled myself together just a few days before the big event and finished this Waldorf doll that I had started before she even was born. The hair didn't turn out quite as elegant as I had envisioned, but these dolls seem to have a will and personality of their own and I think this look actually suits her.

She is 34 centimeters tall and stuffed with wool. See my Ravelry notes for details about the dress.

Making this doll brought back so many dear memories from my childhood. I had a bunch of soft Waldorf style dolls when I was little that my mom had made for me. She called them my "school girls". The school girls had a big box full of doll clothes that my mom also had made. I still remember sitting on the bed in my old room with my dolls in my lap and their clothes spread out all around me.

As my own little girl examined her birthday present with such sweetness and genuine interest I found it brought tears to my eyes... 

Motherhood can be such a surprising, scary and fascinating journey into oneself.