Fille avec des fleurs

När jag fotade babyloppans gröna mysbyxor för senaste inlägg hittade jag samtidigt på att hastigt och lustigt knåpa ihop det här...

...av den rekvisita som råkade ligga i vardagsrummet för tillfället (sexmånadersbaby, skallra, yllebyxa, body, bitleksak, lakan). Givetvis inspirerad av numera superkända Mila. Jag tilltalas så av den vardagsestetiska stämningen à la Mila i att utnyttja vanliga föremål från hemmet som rekvisita på bilderna.

Sneda, suddiga, över- och underexponerade bilder var det enda som fastnade på mitt minneskort under de två nanosekunder babyloppan samarbetade. Supersöt är hon ändå. Kanske en idé att återuppliva i julkortstider?

While I was taking pictures for my last post, I thought I would try a little glamour shoot à la Mila. I just adore the everyday aesthetics Mila's mom brings about in her pictures using only objects from around the house to create the scene. 

So I took whatever happened to lie on our living room floor at the moment - baby, sheet, toys, clothes - and created a little set. The outcome isn't exactly glamourous - underexposed, blurry shoots was all I got during the two seconds little Miss Wiggle cooperated.

But just look at that smile!

Pantalon automne

Jag har faktiskt stickat lite i sommar. Ulliga mysbyxor till babyloppan. Konstigt  nog blev de klara - nästan i förtid.

Jaha, det var det. Klart slut.

The result of a little summer knitting for Baby Bug. Can't believe I actually finished them in time - in fact early! (Pattern here.) I guess this means we're geared up and ready for fall?! (No!!!)

Btw, if any of you ravel, my user name is fridulina. Would love to meet you there as well!

Två favoritkillar

Klockan var fem över nio och jag vandrade ensam omkring i lägenheten med en trött baby i famnen. Det brände i ryggen och sved i ögonen och jag kände mig som den mest misslyckade mamman på Vintergatan.

Så plötsligt tittar två herrar upp från kylskåpsdörren.

Och ur maggropen bubblar ett litet fniss upp.

Föräldraskap är inget annat än en extremsport. En evig balansgång (eller rättare sagt berg- och dalbana) mellan hopplöshet och eufori.

Teckningen föreställer fyraåringen (ja, han är fyra nu *gulp*) och pappa på kalas. Och precis så där smittande glada är de i verkligheten. Vilken tur att de bor hos just mig!